Bara jag

efter sommarn splittras vi människor på centralskolan, går åt olika håll. dras isär och våra vardagar tillsammans kommer bara va minnen.

ingenting är och kommer aldrig va som förr, känslan av att vakna upp utan osäkerhet och bara sitta och prata med de människor man tycker om mest och har de bra just nu.. vi kanske aldrig ses mer..   


känslor av lättnad för att få gå vidare till nått nytt, slippa allt som inte passar en är underbar! men den blandas med ångest eftersom jag vet att allt komer bli så pass annorlunda det liv jag lever idag.

rädd?.. ja.